Oj vad jag blir glad över att tillsammans med Martin besöka Konstfacks Elevutställning. Läste om den i DN och blev nyfiken.
Hur skulle stämningen och elevarbetena vara idag? När jag var 16 låg Konstfack vid Gärdet och deras fester var ofta kul. De sålde billig öl till en minderårig och allt var okonventionellt, och för att citera Blå Tåget: ”liksom i rörelse”.
Idag är det inga målningar med demonstrationståg och uppmaningar att ”Göra Chilisås av Chilejuntan”.
Martin är bra på att beskriva utställningen och idag, precis som tiden i övrigt, att handlar det om att förändra världen på ett personligt plan.
Konsumera ekologiskt och vara aktsam på de egna känslorna.
En del är pretentiöst och närmast navelskådande, men så ska det väl vara på en elevutställning, medan annat är utåtriktat och griper tag.
Elis, som ser min vita käpp, griper tag i min arm och berättar om ett doftprojekt hon har i källaren. Vi följer henne genast dit och jag får sticka ett plaströr i näsan samtidigt som jag trycker på en gummiboll. Olika dofter strömmar in i min näsa: Kanel, Nejlika, Vanilj och en tröja hon haft på sig medan hon flängt runt och svettats. Parfym, textil och svett.
Det är helt underbart och jag är så glad över att vi tog oss till Telefonplan denna strålande Majdag.