Det är en doftande försommarkväll när Maria och jag går en stig, en genväg, till Bersberget och Hembygdsgården.
Denna fredag Den 18:e Maj firar Gnarpsborna, kan man säga, Sista April, d.v.s. Ersmäss.
Denna begivenhet är så lokal att knappt någon känner till den några byar längre bort.
Brasa, Kyrkokören och ett Vårtal.
Till min stora förtjusning är det Fredrik Strage som ska tala. Han är min absoluta favoritkrönikör vars krönika jag slukar i DN varje fredag.
Halva hans släkt kommer från Gnarp, mamma Ingrids sida, och innan sitt framträdande har han grävt djupt. Givetvis nämner han hårdrockbandet ”The Kristet Utseende”, drar ett Frank Zapppacitat men kommer snart in på prästen/läraren Ålander som var verksam i Sörfjärdens skola på 20-talet.
Där fanns några frön i klassens men för säkerhets skull risade han hela klassen. Demokratisk aga.
Det hugger till i magen när han läser ur brev från en Gnarpbo/släkting i förskingringen. Omständigheterna, en ovälkommen grossess, fick honom till USA där han hela resten av sitt liv längtade hem till Gnarp.
Efter fotografering: Kören, Fredrik som talar, en bild på Maria, Fredriks mamma Ingrid och en på själva talaren och hans beundrare blir det fika inne i Hembygdsgården.
Uppsluppet berättar Fredrik att det var Marias mamma, hon hade ju en tid varit bosatt så långt bort som i Borås, som gav Fredriks mamma en fläkt av Glamour. Marias mamma Karin hade inte bara läppstift och målade nagla, var en dam, utan lade också skivad tomat på sin smörgås.
Kvällen börjar bli lite kylig så vi sitter nära Öppna Spisen och dricker vårat kaffe.