SMÄRTGRÄNSEN

Snön sjunker ihop. Nu är den bara 1 meter djup.

En molande värk förpestar när en gammal rotfyllning börjar konstra.

Jag kunde ha varit ett föräldralöst, magert och lortigt barn i Dehli, en unge som inga föräldrar kommer att förse med en insatslägenhet, men jag är en vit medelålders man, uppfödd på Kalaspuffar och som aldrig behövt somna med knorrande mage, och, jag har ont.

Dövar mig med två lysande ljudböcker: ”Macbeth” av Jo Nesbø, läst av Harald Leander, förlagd i modern tid men byggd på Shakespears mästerverk.

Så mycket ärelystnad, galenskap, kärlek, våld och frågor om livets mening att jag får andan i halsen.

Fortsätter med ”79 Park Avenue” av Harold Robbins och läst av Anna Godenius. En ung flicka blir våldtagen av sitt äckel till styvfar. Hon knivskär honom och hamnar gravid på uppfostringsanstalt.

I henne bor en överlevare och även när hon blir lyxprostituerad behåller hon sin integritet.

Lycklig hora? Nej, verkligen inte, men en fängslande ljudbok.

Når smärtgränsen och ringer Tandläkaren. Får en tid på torsdag och frågar i förbifarten hur gammal Tandläkaren är.

”68” svara receptionisten.

Jag, som själv fyller 67 imorgon och har åldersnoja, undrar i mitt inre om han är darrhänt.

Åker med Hans-Åke till Harmånger för att köpa Alvedon och bananer.

Igår var jag på Sveriges Radio i Sundsvall och idag Vårdcentral med Apotek i Harmånger.

Samma arkitektur, låga tegelbyggnader likt Legobitar från 60-talet.

Längtar till torsdag, darrhänt Tandläkare eller inte, och få se nu, var lade jag Alvedonasken?