”Snöflingorna är så stora att det krasar när de faller i backen. Typisk Marssnö” säger Maria när vi väntar på 329:an i Gnarp.
Snön fortsätter till Hudiksvall och tåget till Stockholm är 1,5 timme försenat. Det är råkyligt men folk, två damer, är varma. Vi pratar om cancer och genast lägger sig en gubbe i samtalet och börjar veckla ut sin sjukjournal.
Ett par timmar senare är jag hemma hos Fredrik Rahlstrand och spelar in ett avsnitt av hans pod ”Radiofabriken”.
Ännu några timmar senare går jag med Martin till Kulturhuset och Publicistklubbens möte.
Kvällens clou är Staffan Heimersson, sparkad från Aftonbladet för sin tvivelaktiga kvinnosyn och nyss utkommen med en revanchistisk bok.
”Har aldrig hört talas om honom” säger Martin.
Han, alltså Martin, tillhör en annan och mycket yngre generation.
Men först blir det en riktigt fängslande redogörelse över hur det är att vara korre i Ryssland. Det är hemskare och mer övervakat än i varje fall vad jag trodde. Diktaturen lever.
Och så Staffan Heimersson på det. En skakig sårad tjur. Det är genomsorgligt och understryker vikten av att inte stå i vägen för sig själv och att det gäller att lägga av innan man blir patetisk.
En väldigt bra PK-kväll och den helstekta fläskfilén var mycket god.
Hörde på Ditt program på morgonen, Bedömningar om Ryssland bu eller bä, görs även i USA. Det kan väl inte kallas Fake News när de kommer från Universiteten. I all välmening.
https://youtu.be/WiYdvNlP7Aw