Det kunde ha varit värre.
På väg från Sundsvall och inspelningen av två nya avsnitt av ”Fogelbergs Ljudbokspodd” krockar två långtradare och korkar igen E4. Ute är det virvlande snö, usel sikt och väldigt kallt.
Inne i dubbeldäckarbussen, gamla fina 329:an, är det varmt, det finns toa och uttag för mobilladdare.
Ingen idé att hetsa upp sig. Eller som Hans-Åke brukar säga:
”Det är som det är.”
Lyssnar färdigt på ljudböckerna ”En äkta man” av Dennis Lehane och ”Begynnelse” av Dan Brown. Den första fängslande och den senare lättläst som en serietidning.
Föraren säger över högtalarna att det nog kommer att ta några timmar innan vi kommer loss.
Varför tillåts långtradare med sommardäck trafikera de här breddgraderna? Folk börjar prata med varandra. Det är trivsamt. Petra, min sätesgranne, tar emot en apelsin och så sitter vi där och skalar som på en sorglös skolutflykt.
Alla vi i bussen kunde ha varit instängda i ett kvarter där bomberna haglar, i Syrien.
Somnar under två duntäcken, och, för säkerhets skull, långkalsonger. Det sista jag minns är att den lilla gruppen på väg Norrut i Sydafrika på 1700-talet, angrips av en stor stam mordiska krigare.
Vild batalj på savannen men den där stammens Drottning skulle inte ha dansat triumferande men hon kunde ju inte veta att en tunna svartkrut var på väg att explodera under henne och att hennes huvud, som trillade av vid smällen, skulle sättas upp på en lans till varning för alla som ännu försöker dumma sig.
Berättelsen är ”Blå horisont” av Wilbur Smith
Vaknar med kall näsa medan det är varmt som i Afrika under duntäckena.
Strömavbrott. Ute är det -20 och Klas-Göran kommer för att kolla jordvärmeväxlare och det precis som strömmen går på.
Gör eld i vedspisen, häller upp mat till Rufus och strax stiger värmen från två håll.
Det kunde verkligen ha varit värre. Bomberna haglar inte, det luktar kaffe och vedeld.