Ett glest virvlande snöfall gör mig sällskap mellan plogvallarna. Det nyper i kinderna och luften, -6, är behaglig.
Alla ljud, som snöfria årstider kommer direkt, är nu dämpade av all snö. Allt försvinner i snön.
Tvekar lite vid Gammelvägens fot, de lättlästa plogkanterna är borttagna för att förbättra sikten, då stöter jag ihop med Mårten och dottern Clara. De slår följe och en bit upp i backen, någonstans vid Stefan Hansson, kommer Margareta Norborg . Hon är en minst lika flitig byvägsflanör som jag. Vi står och pratar. I bakgrunden håller Jesper Engberg och en kollega på att gräva för fiberdragning.
Det kan vara en rekordvinter med så mycket snö att även de äldre har svårt att minnas något liknande, men fibern ska fram. Kanske vintern -55 eller var det -65, var det något liknande.
Margareta säger Hej och går vidare. Vi fortsätter uppför Ram-Hans backe och hittar Jesper med spaden i högsta hugg. Under det tjocka snötäcket är marken blygsamt tjälad men vid de plogade infarterna är det fruset ca 60 cm. På dessa ställen tinas marken med glödande kol.
Ett styvt arbete.
Mårten berättar att det är mycket prat om fibern på ”Sociala medier”. Många hoppas mycket på fibern. Det är den som ska göra allting så mycket bättre.
Fortsätter ensam nedför Åvägen. Maria ringer från Mora. Hon har inte bara kommit i mål utan även hunnit duscha efter att ha skidat en Vasaloppssträcka, bra gjort, och jag frågar, som en sportreporter vid OS:
”Hur känns det?”