Det är tisdag, -6 men känns egendomligt milt när jag åker med Hans-Åke för att tisdagshandla på Starks i Harmånger. Det är 5% pensionärsrabatt på tisdagarna och inne i affären bubblar det som från ett lyckligt PRO-möte.
En dam dyker på mig. Hennes ä:n är breda som leendet på en bilförsäljare.
”Män häj Täppas, känner du igen mäj?”
”Javisst” bekräftar jag, trots att jag inte har en aning, hon lommar nöjd iväg. Det tillhör den mänskliga naturen att vilja bli sedd, hörd och, ja, bekräftad. Jag ljuger så bra.
En annan kvinna kommer fram. Hon presenterar sig, det är Ronny Wallins mamma, jag slipper fara med osanning och vi pratar om hennes barnbarn, snön och har det bara trivsamt.
Då kommer en gubbe.
”Du känner väl igen mäj, Täppas?”
”Nja, hjälp mig på traven” försöker jag.
”Jamen, vi såg ju på Bilbesiktningen samma dag du fyllde 60. Du bjöd hem min fru på likör män inte mäj.”
Sedan gissar jag fel tre gånger när han ber mig om sitt namn och jag ger upp.
Under tiden, medan allt detta händer, har Hans-Åke inte bara plockat en förpackning färsk fylld ekologisk pasta utan även hittat ett hejdundrande X-trapris på tuggummi.
En stund senare i bilen.
”Du Hans-Åke, såg du vem jag pratade med.”
”Ja, det var x, han är förresten väldigt bra på slagruta. Hittade vatten hos mig.”
”Har du grävd brunn?”
”Nej, borrad.”
”Hur djupt?” Undrar jag.
”Minns inte” erkänner han.
Vi är skapligt dementa men vad gör det när det är x-trapris på tuggummi?