Tio cm nysnö runt kängorna, tänk att snö kan dofta, och det är bara någon minusgrad, Februarimilt , när jag står vid Åvägen och väntar på Jörgen.
En dörr öppnas, en bil startar och strax kommer han smygande.
40 minuter senare, i Studion, ringer jag Pether, producent, och ber honom plocka upp en kartong semlor jag beställt hos Hagabagarn.
Skönt att vara tillbaka även om de lokala radiosändningarna tycks ligga i OS-dvala.
En man ringer om Dödshjälp. Ett klassiskt ”Ring P1”-ämne och det precis som jag varit på Bio med Maria. Filmen ”Euphoria”, om ett slags självmordshotell biter sig kvar i sinnet som en klåda.
Vad är ett liv värt och har man rätt att avsluta det själv?
En annan man ringer och vi fortsätter att tala om Dödshjälp. Efter 5 minuter säger han:
”Egentligen ringde jag för att prata om Halvorsens genomklappning under en skidtävling i OS.”
Detta plus lite om Akut Sjukvård.
Pärra, programchef på Radiostationen kör ned mig till 329:ans buss. Det har börjat snöa, toksnöa, sitter på bussen och pratar Petra Modé om Kommunpolitik och när vi kliver av i Jättendal har det gått från toksnöa till något som skulle kunna vara från en Sibirisk vinterfilm.
Går hem, går fel, kommer rätt igen för att till slut hitta min gårdsplan, för att gå fel igen.
Irrar en halvtimme. Det är inte kallt och lite snö har ingen dött av. Hittar plötsligt dörren, går in, hälsar på Rufus, drabbas av övermod och går iväg med soporna.
Det var dumt. Någon timme senare hittar jag dörren igen, går in och hänger kläderna på tork.
Detta berättar jag inte för att det skulle vara särskilt synd om mig, blind eller inte, det är som det är. Tänker på det väldigt talande Instagraminlägget som ryggmärgsskadade Yasmine skrev: Det är inte tillkortakommandena som gör en till den människa man är.
Det är något helt, helt, annat.
Om du är intresserad av att höra mer politik, Täppas, så kan du bege dig till kommunhuset i Bergsjö på torsdag (15 februari). Då blir det presskonferens i rum 12. /Petra på bussen