Någonstans där ute bearbetar en traktor snömassorna, det knäpper i braskaminen, Rufus och Signe har hamnat i en lättare kattgruffsituation och jag ligger under två täcken plus ett par filtar, fryser och svettas om vartannat.
’Vilken tur att jag är sjuk den här veckan och inte nästa då det blir ”Ring P1” igen.
Vilken tur att jag, en man och hans katt, kan bo hos Maria. Ensam och sjuk i Februari är inte trevligt.
Vilken tur att jag laddat ned några bra Ljudböcker.
Peter Mays ”Coffin Road”, läst av Mats Eklund, är som de flesta av Mays böcker,förlagd till Yttre Hebriderna, eller Orkneyöarna, Norr om Skottland.
Det är mycket väder. Starka saltstänkta vindar, lukten av torveldning och himlar väldiga som evigheten.
Kemiindustrin håller på att förgifta planetens alla bin och de som ska pollinera och se till att jordens växter kan leva vidare, får hjärnskador av Neonikotinoider.
I smyg håller några både rebelliska och ytterst seriösa forskare på med att vetenskapligt visa hur allt kommer att gå åt helvete om bina drabbas.
Från Island kommer nästa Ljudbok, läst av Anton Körberg. I ”Det Tyska huset” av Arnaldur Indridason är det 2:a Världskriget och Island en bas för de Allierade.
Det är inte Erlendur Sveinsson som är hjälte utan en ung militärpolis med namnet Torsson plus en Isländsk polis vars namn jag inte vågar stava till.
Genom berättelsen driver en underström av nyfikenhet, goda och onda, och förstås när det gäller Island: Det ständigt skiftande och särpräglade vädret.