Vart är vi på väg?
Jo men det är nog till Kotor, en förmodligen bedövande vacker stad, i det inre av en Montenegeriansk fjord.
Regnet öser ned, Maria krypkör längs djupa stup. Sedan blir det vägavstängning och som om inte det vore nog sveper en dimma, tät som raklödder, in de branta och krokiga vägarna i något verklighetsfrämmande. Det är som att färdas i en bok av Stephen King där man kommer in i en annan värld och om man ska fråga någon om vägen visar det sig att denne någon är en Zombie som stigit upp ur en massgrav.
Mörkret hinner falla innan vi hittar ett hotell Budva. Innehavaren är en skrytsam knäppis, men frun i huset lagar en god middag och alltihop kostar väldigt lite.
Idag lite rakare vägar, lite mindre regn och plötsligt passerar vi gränsen till Bosnien-Hercegovina.
Kommer, efter att ha klättrat över höga berg, ut på en högplatå med en väldig kyrkogård och kor.
Tre mil senare och kanske tusen meter ned kommer vi till Trebinje och där har Marias kompis Aldis grejat ett rum, nej en stor svit med välkomstmat, på ett trivsamt hotell.
Åh, så spännande! Hoppas ni får en fantastisk resa! Ska bli kul att följa er. /Ann