Jag vill inte överdramatisera men att ensam och icke seende ge sig ut i Världen är, ska vi säga, en utmaning.
Det bygger på att människorna i omgivningen vill väl, är snälla.
Grovt sett är 50% mer än hyggliga, 48% är helt ok om än något tröga. De resterande 2% är direkt ruttna.
Hon som kör mig till Stockholms Central denna morgon hörde tyvärr till den senare lilla gruppen. Hon ville inte följa med in, läsa Stora Tavlan och berätta från vilket spår mitt tåg skulle avgå från.
Lyckligtvis var jag ute i god tid och kunde, som en metodisk flipperkula, hitta till Spår 12.
Tänkte: Tack för att jag inte är gift med henne.
Sedan gick allt bra. Julia hjälpte mig byta i Norrköping och bibliotekarien Inger tog emot i Motala.
Pratade på Motala bibliotek om tillgänglighet men att, i grunden, för att kunna ta del av Taltidningar och Tal/Ljudböcker, måste man acceptera sin belägenhet. Varken vara offer eller hjälte utan bara ta ansvar och bibehålla sin värdighet.
En försynt entusiastisk publik lyssnade och ställde frågor.
Utanför låg Vättern stor och kall men inne i biblioteket var det varmt.
Hej Täppas ! Tack för Ditt besök på biblioteket i Motala.Jag berördes och blev imponerad av Din föreläsning. kram från en av gulljäntorna i Motala