Det är -6 när jag lämnar Jättendal, Anders skjutsar ut mig till E4, men i bussen råder en sorglös bussvärme.
Lyssnar på Åsa Mobergs ”Livet”, vilket är kul. Hon hade också Olle Björklund hemma på middag. Det måste ha varit fantastiskt att vara TV-stjärna på den tiden. Hälsad som något större än livet självt, en Guddom.
Inget Martin Timell där inte. Bara trevligt.
Men när hon börjar på och rabbla om Christer Strömholm blir jag trött. Ska man aldrig slippa.
Föreställer mig istället en Nasi Goreng på ”Formosa” vid Kornhamnstorg och när jag väl sitter där, har slevat i mig den uppstår en tomhet.
Rätten bor i min mage, den var helt fantastisk, full med ingefära, vitlök, bläckfisk och kräftstjärtar.
Det är en exnasigoreng.
Störtlängesen jag åt Nasigoreng, måste hitta nåt genuint place snabbt känns det som. En riktigt bra sån kan vara fantastiskt gott. Ändå föredrar jag koreansk Bibimbap.