”Den här soppan, purjo- och potatis, är mer som något mellan gröt och gratäng än just soppa” säger Pether tankfullt medan han gräver som med en murarslev i sin tallrik.
Själv skyfflar jag in en laxpudding som är så salt att jag blir svettig på flinten. Gläds åt tanken på de stundande pannkakorna.
”De är stekta här på stället” försäkrar TullaMaja, hon försöker ofta hitta ett ljus även om det är becksvart, hon som också svettas över en laxpudding.
Det finns gott om trendiga och charmtränade lunchställen i Sundsvall men här, där vi sitter på Skönsbergs Folkets Hus, har tiden saktat in, backat och parkerat på en skolbespisning från förr i tiden. Det luktar av något som kan vara allt från en skurhink och ett soppkok. Tegelväggar, skrangliga stolar en tjock knölig vaxduk.
Det är en kommunal ödslighet som fängslar och damerna som hälsar välkommen och tar betalt, jag får pensionärsrabatt, är väldigt rara.
Pether ber om ursäkt för att han tog oss till detta besynnerliga ställe men jag älskar varje sekund. Pannkakorna är dessutom kalasgoda.
Mätta återvänder vi till SR på Krönvägen för att fortsätta planera 10 nya avsnitt av ”Fogelbergs Ljudbokspodd”.
Härligt med fest i Skönsberg! Och maten var god – ändå bättre! Jag hör att du har det bra. Vilket är alla tiders!
Helghälsningar från Ulla H