Ännu en härlig höstmorgon. Lättandad luft och en känsla av rymd.
Över himlen drar ett skränande streck av flyttfåglar. De är helt klar på väg söderut medan jag själv ska färdas Norrut, till Sundsvall, med Jörgen.
Hans bil verkar ha något slags problem. Den låter som en klockradio med tuppjuck, piper och plingar. Han förklarar, om jag förstår saken rätt, att det är tre olika datorer i bilens inre och att dessa apparater för ögonblicket är i konflikt med varandra. Tänker på samtalen vi haft i ”Ring P1” om det allt vanligare Robotsamhället. Men vi kommer fram.
I fikabrödspåsen från Hagabagarn finns det pinfärska chokladbiskvier. Det är en bra början.
Satanism och givetvis Nazistdemonstrationen men sedan ringer ett par ”Utlandsfödda”. De är högt utbildade men kör taxi.
Plötsligt blir begreppet ”Hjärnkirurgen i Tunnelbanan” konkret. I och för sig finns snart inga biljettförsäljare i T-Banan då allt sådant där automatiseras, men principen, är det så att den som inte heter Bengt Olsson utan något med svåruttalbart, trots hög utbildning, har svårt att få arbete i Mellanmjölkens land.
Det verkar så.
Hinner med ett besök hemma hos TullaMaja, gullar med Hjördis och den nya kattungen.
Sedan blir det 329:ans dubbeldäckarbuss åter till Jättendal och Rufus blir glad när jag kommer hem.