Den ena dagen är gråare än den andra, en vandring i blöt blyerts istället för att dansa i neon.
Gospel! Ja för tusan, det kan vara något kul i det gråa. Oavsett om man är kristen eller inte är det skönt när sången kommer likt en storm.
Så vi går på Gospelkonsert i ”Gnarpsviljan”, en sporthall och Hela dagen har Gospelfans, som betalat 350:-/person, för att få träna med ett band och bl.a. Frank Ådal.
Ljudet är mäktigt, basandet bra men var är kören?
När Frank Ådal bitit sig fast framför han en radda pärlor, allt med sin inställsamma Oh gud vad jag sjunger bra-stämma.
Hallå kören, var är ni?
Frank maler på, självgott så det löddrar, om hur härligt det är att vara frälst.
När vi går därifrån säger en dam:
”Jag känner lukten av tält (Missionstält)” och ”Det här var det sämsta jag hört.”
Och du kören, kan vi inte träffas någon annanstans och ha det trevligt, utan den där Frank vad han nu heter.
