GRYNING ÖVER ÅVÄGEN

+4 och dimman hänger i trädtopparna. Gropig grusväg full av regnpottor. Inte en käft är ute. Jo, hundarna. De skäller och står i, har väl inte värst mycket mer att göra.

Det luktar inte något särskilt. Allt är liksom avstängt och vilande.

Träningsvärk efter gårdagskvällens duvning på ”Kulturstjärnan” i Gnarp.

Funderar på Podgorica, Marias och mitt planerade resmål senare i höst. Det fiffiga med Podgorica är att där inte finns några sevärdheter. Där är visst ett par broar som det inte är något särskilt med samt ett övergivet kloster. Det lär se ut som en för länge sedan lämnad byggarbetsplats. Lite armeringsjärn och en trasig kran. That’s it. Inte mycket att skriva hem och berätta om.

Omgivningarna lär dock vara något alldeles extra, staden är huvudstad i Montenegro och landet, som är stort som Skåne har 600.000 innevånare.

Varje vecka går det flyg dit. Vem reser dit? Exploatörer, tiggare och hemvändare?

Vi ska i alla fall dit. Kosta vad det kosta vill och det är inte mycket. Resorna dit är obegripligt billiga. Kanske är det det där med noll sevärdheter.

Ska bli kul att komma till Podgorica.

Men först måste jag hem, gulla med Rufus, göra en matinköpslista och fram för allt: Läsa och lyssna på allt om samtiden.

På måndag kör jag igång med ”Ring P1 099-510 10” och då gäller det att veta vilken minister som ansvarar för vad.

Och var Podgorica ligger, det vet ju alla.