Första gången jag kom till Hälsinglands Museum i Hudiksvall för att känna på skulpturutställningen ”Metanoia” av den Turkiska konstnären Yaşam Şaşmazer var det som att få en smäll i Solarplexus. Det var fritt fram att röra och känna på skulpturerna och det var som att se mitt liv tillbakaspolat och kört i Slowmotion.
Det var de där hemska åren när jag var på flykt från insikten om att jag höll på att bli blind rädd för allt, det okända och det som jag anade var undergången.
I den sjätte skulpturen har personen somnat på en stor spindel. Hon är bekväm med att spindeln finns men är inte rädd. Det är som det är. Spindlar finns och man får göra så gott man kan och fortsätta leva utifrån de förutsättningar som råder.
Det har kommit en hel del människor till Museet denna kväll, Maria L. introducerar och sedan är det jag som pratar.
Om rädsla.