Länge har jag tassat runt detta med Facebook. Är det en källa till glädje eller ett träsk man vadar ut i och sedan försvinner?
Det låter som Alkohol. Antingen kan man njuta av begränsade mängder eller så går varje propp i hjärnans säkringsskåp och man börjar tokdricka. Lurigt.
Och är Facebook över huvudtaget något för blinda?
När jag registrerat mig kommer en av de första vänförfrågningarna från en blind kille, så, noll synförmåga tycks inte vara något problem.
Hitintills har jag haft en inaktiv sida där min webbmästare Hans automatiskt lägger ut mina blogginlägg men, jädrar i min lilla låda: Facebook, nu kommer jag, med hull och hår.