Vinden över Riddarfjärden, varm och kraftig, omsluter mig när jag promenerar till World Class Slussen för att träna med min nya PT.
Hon heter Linda och är genast med på noterna när jag förklarar att det inte främst är biffiga muskler jag behöver utan att hitta balansen. När man inte ser marken, golvet eller väggarna kan det bli problematiskt att liksom väga sig själv, bokstavligen, in i tillvaron.
Vi tränar i en timme, hon är bra även om jag hatar att stå på ett ben och göra något slags baklänges utfall med det andra.
Går tillbaka till Gamla Stans T-bana och träffar Felix. Tillsammans åker vi ut till Adrian i Tensta. Han har ett bronsgjuteri och verkstad under ett P-hus.
Adrian har gjutit mitt senaste Fogelbad och jag får Sockerdricka i hela kroppen när hans assistent sätter skapelsen i mitt knä.
Adrian pratar på, medhjälparen skrattar i bakgrunden, serverar mig Turkiskt kaffe och Felix en öl.
Vips har tre timmar gått, det är hur trivsamt som helst men till sist bryter vi upp och går för att äta middag på, förmodligen, stans bästa Indiska Restaurang.
Inget tingeltangel, inga vita dukar, stolar med bedagade sitsar, en storbilds-TV på väggen, skrålig Indisk pop och sist men inte minst: Tunga kryddiga moln av dofter.
Maten, makalöst god, hämtar man vid disken som i en skolmatsal.
Till råga på allt är det väldigt billigt och när vi mätta går över Tensta Torg skriar måsarna över taken och en gubbe, antagligen rätt packad, sjunger eller reciterar, högt och ljudligt på, kanske, Arabiska.
Felix bär Fogelbadet i famnen, inslaget i en svart sopsäck, och förmodligen ser vi ut som rätt Svenniga Jönssonlikamedlemmar, på väg med stöldgods.