”Hawelka, det stället måste ni bara gå på” säger Urban inför vår Wienresa.
Det var där den tidens arkitekter, konstnärer, tonsättare och författare häckade förrförra sekelskiftets början, innan Nazisterna fick alla att lämna landet.
Servitören på stället är trött. När jag frågar vad han rekommendera, ler han uppgivet och föreslår det minst dåliga, en charmlös grönsaksstrudel.
Jag hade trott att där skulle sitta 100 Japaner med ”Lonely Planet”, Wiendelen, men inte det heller. Strunt detsamma.
Nästa dag tar vi oss till en ö i Donau, fläktande vind och staden som brummar i fonden. Vattnet är, säger Maria, inte blått utan grönt.
Goda sallader på något som skulle kunna vara, en ombyggd båt, en riktig Turistfälla. Det är det inte.
Strosar ned längs Mariahilfer Strasse, får en ny snygg Stetsonkeps och en Spansk skjorta av Maria. Vi shoppar loss.
Mot kvällen besöker vi den väldiga Stefansdomen, tänder ljus för de döda och lyssnar på någon som leker, stämmer?, orgeln. Låter som Coldplay.
Middag utomhus på Graben och promenerar långsamt hem.
I morgon lämnar vi Wien och det utan att ha besökt vare sig Pratern, ätit Mozartkulor, men framför allt: Vi åt ingen Sachertårta. Det får bli nästa gång.