”How sweet I roamed from field to field And tasted all the summers pride.”
Var det inte William Blake som skrev något i den vägen? Det är i en blandning av den och ”Den blomstertid nu kommer” vi, Maria och jag bänkar oss i köket hos Amar och Dana för att äta lunch.
Vi börjar med en linssoppa med knapriga små brödbitar och fortsätter med, jag känner igen Falafel, Tabbouleh och Humus men så trillar det in ett tiotal rätter till. Minimalt med kött, kanske lite färs i en, är det omelett, men mängder av bönor, grönsaker och sådant som mamma aldrig lagade.
Vi förflyttar oss till salongen för kaffe och varma bullar, men det tar inte slut där, Dana ställer fram skålar med ris a la Malta, fast utan Malta (apelsin) och just som jag är färdig att spricka sätter Amar en Magnumglass i min hand.
Amar försöker uttala ordet bilbesiktning och vi provar några Arabiska ord. Skratt.
Vi tackar för maten, Chokran Chokran, och rullar ut.
På kvällen är det Musikkafé på Kulturstjärnan. Ett nytt koncept, det är slut med bedagade Rockstjärnor vars hits är så gamla att det växer skägglav på dem. Och så två betalande på det.
Den här kvällen är det unga artister från trakten och stället bubblar över av besökare. Två flickor, tror den ena heter Carita, framför egna låtar och de är verkligen jättebra.
Somnar, fortfarande proppmätt, med Ann Cleeves senaste,”Mörk jord”, läst av Harald Leander.