Anna, föräldralös och redan änka, hennes trolovade dog i det för några år sedan avslutade 1:a Världskriget, bor hon hennes svärföräldrar och deppar med dem. De är Tyskar, tillhöriga ett land som led ett gruvligt krigsnederlag. Frantz heter deras gemensamma saknade.
Då kommer fransmannen, Adrian, som tog livet av Frans för att ha tagit deras älskade son och förlovade man av daga. Svårsmält.
Han återvänder till Frankrike medan Anna följer hack i häl. Skumt. Har hon blivit förälskad i sin egen kärleks baneman?
Han har emellertid en egen trolovad och Anna blir shopen men skriver lögnaktiga brev till sina svärföräldrar för att berätta hur lycklig hon är.
Vad är meningen med filmen Frantz? Att förlåtelse inte är möjlig, att kärlek hur som helst är båg och man får gno på så gott man kan. Kanske.
Vi var 8 i salongen, trots premiär och allt, och jag somnade några gånger men kvicknade till av en påse Gott och Blandat.