2,5 timmar senare anländer Maria och jag till Dubrovnik. Luften är klar som en tidig Svensk sommarmorgon. Branta berg, grönska och ett hav som är svartgrönt.
Det är fortfarande tidig förmiddag och vi sover en stund. Sköra kyrkklockor och över allt trappor och prång. Stadsmuren är från 11-talet och jag, som blind, går gratis den 2 km långa skyddsverket medan Maria får hosta upp 150:-. Promenad i maklig takt, ännu mer trappor och det är inte konstigt att de som gjorde, eller gör, ”Game of Thrones” fick gåshud när de hittade denna medeltid pärla. Middag? Tror det blir något Koreanskt. Ser fram mot en lugn natt under takbjälkarna.
Dubrovnik, vem kunde ana atmosfären här när vi före gryningen lämnade det chockade Stockholm.