Urban hämtar mig vid porten, vi tar en fika hos Christer, lämnar in ett par ljusa men solkiga kavajer på Kemtvätt för att sedan ta Djurgårdsfärjan.
Vi går mest tysta, pratar lite om kompositören Dvorak, författaren John le Carré samt om vad ”skit” kan tänkas heta på Spanska. Jag tror på ”Mierda” men Urban är inte så säker på det.
Vi går tysta och nu blir promenaden en Ljudfilm.
En Hackspett knackar, väta droppar från träden, någonstans backar en lastbil med tutande backningslarm, en joggare lubbar förbi och så är det klafset av blöt snö kring våra fötter.
”Ja fy fan” säger han plötsligt. Gud vet vad han gick och tänkte på men jag håller i princip med.
Den här Ljudfilmen heter ”Djurgården i Mars.