Det droppar från taken och på radion firar de Lokalradions, det som senare blev SR P4, 40-årsdag. Den här dagen, för fyra decennier sedan, var det, lokalt över Hälsingland och Västernorrland, 25 grader kallt. Trippar runt byn, ömsom i vattenpölar och fläckvis på blankis.
Träffar en kvinna jag känner. Hon arbetar med att städa och jag frågar om hon har mycket jobb?
”Jodå, jag städar hos Eva-Britt, Stina, Lotte H och hos Katarina nere på byn bl.a.” Vi står och pratar en stund.
Efter ytterligare några hundra meter träffar jag Nisse. Han har en grävare, några traktorer och en massa maskiner. Det är han som plogar på många ställen men just den här vintern har plogen inte mycket att göra.
”Du har väl fullt upp med snöplogningen en vanlig vinter?” undrar jag.
”Ja för sjutton. Jag plogar ju hos Kennet, Stig, Björn-Roland, Ove, Sven-Erik och hos en massa andra.”
Kommer hem och sörjer att jag är färdig med Elena Ferrantes tredje bok”Den som stannar, den som går” och fortsätter, i väntan på den fjärde Ferranteboken, med Ian McEwans ”Nötskal”.
Han är en sådan där som det är ”Fint” att läsa men den här boken är kul. Berättarjaget är ett foster i den svekfulla mammans mage. Pappan är en fattig störtmes, han ger ut diktsamlingar som ingen vill läsa, som mamman håller undan med floskler som ”jag måste vila, vi får ta en time-out och tänka på barnets bästa” men hon ligger hejvilt med pappans rika men genomtrista farbror.
Nu väntar jag bara på att barnet ska födas och utkräva en präktig hämnd på sin usla mamma och ruttne farbror.
Jag tycker mycket om Nötskal. Läs Domaren av samme författare! Inte så pjåkig faktiskt!