Den här konstiga vintern verkar Liemannen slå vilt omkring sig. Varje dag är det någon som trillar av pinn.
Att han ssom skrev ”Where do you go to my lovely when yo’re alone in your bed” seglat vidare känns inte så svårt men det var väldigt tråkigt att Björn Granath, som jag brukade prata med ibland, plötsligt inte finns mer.
Nyss hörde jag på radion att Hans Rosling avlidit. Kände inte honom men älskade hans framställningar där han ställde en massa ingrodda vanföreställningar på ända.
Felix och jag var och lyssnade på honom när det var proppfullt möte på Publicistklubben och det var ett hejdundrande föredrag. Jag såg förstås inte de pedagogiska klossarna och diagrammen men jag hörde hans pockande, lätt självironiska och uttrycksfulla röst.
Det kunde verka som om orden liksom bara av en slump trillade ur hans mun men han berättade att de arbetade stenhårt i tre dagar inför han 9 minuter långa prata då den där gången det var Flyktinggala och Globen var fullsatt.
Om det fanns fler ”Folktalare” av hans kaliber skulle den här världen se annorlunda ut. Tack för allt du gav oss, Hans Rosling.