BLINDBOCK

Solen skiner, temperaturen är runt nollan och jag bara måste gå runt byn. Trots att vägarna är luriga med svårtydbara kanter. Låter deckaren av Tony Parsons, han måste också skriva deckare tydligen, vila.

På med broddarna och iväg. Lämnar en kuvert till Hans-Åke, stöter ihop med honom just då han ska vittja sin brevlåda, och får samtidigt telefon från Urban.

Han är pratsjuk som fan, kommer precis från New York och berättar att en enkel frukost med pannkakor och kaffe för tre personer gick på en tusenlapp.

Det är ju inte riktigt klokt men mitt fokus ligger på att hitta vägen nedför Djurstabacken snarare än priset på pannkakor i New York.

Stöter ihop med Lars-Göran Vannberg vid kyrkan och han följer mig över korsningen Mellanfjärdsvägen/G:a Riks 13, fortsätter bort mot Brandstationen och nedre Järvägsövergången. Där träffar jag Jenny Gällstedts mamma, Jespers mormor, som är ute med stövaren Selma. Vi slår följe uppför Ram-Hans backe och ända till Åvägens början.

Då är det bara att knata på ned mot den övre Järnvägsövergången. Det går som smort. Trodde jag för plötsligt vet jag inte var jag är. Går hit, går dit. Konstiga halvvägar, eller är det gamla skoterspår och här är plötsligt ett rep uppspänt. En hage, men vilken hage då?

Försöker tänka logiskt. Känner solen och hör bruset från E4 men blir inte klokare för det.

Till slut ringer jag Klas-Göran. Han säger att han ska ut och leta. Efter en stund ringer han en jag hör inte varken hans motorljud eller tutsignal. Det var väl själva tusan.

Till slut förstår han var jag är. Det är någonstans vid Liitens och strax hör jag hans bil närma sig. Gudskelov.

Jag tackar honom tusen gånger men han skrattar och säger att det bara är kul att hjälpa till.

That´s what friends are for, i alla fall om man är en Blindbock.