RAPPORT FRÅN EN IGLO

   Nu är det -8, vindstilla och marken är täkt med fruset regn snarare än snö. Drägligt väder men förra veckan var det andra bullar.

Vaknar av att den del av mig som sticker upp från täcket, näsan, är iskall och att katten Rufus ligger inborrad vid min midja. Hela huset är iskallt, inget vatten i kranarna och elementen är kalla.

Ute är det -25 och jag tänker inte poetiskt att ”Midvinternattens köld är hård” utan att nu är det klippt.

När jag var liten och bodde i en lägenhet i Gävle var det bara att ringa på Harry, vaktmästaren, om något var på tok. Det var alltid kul när Harry kom med sin verktygslåda. Pappa och Harry slängde käft och allt utstrålade en trivsam ömsesidig förståelse. Harry bytte några packningar och så var saken klar.

Nu när jag vaknar till ett fruset hus med dött värmesystem finns ingen Harry men jag har Klas-Göran, byns bilmekaniker och min trygga klippa. Ringer och han dyker upp och har med sig en värmefläkt för att lindra den värsta kylan.

Värmesystemet är inte riktigt hans grej, han är bra på bilar och jag sms:ar Lars vid Hassela Värme. Det tar emot, det är ju helg och allt, men vad ska jag göra. Jag är desperat.

Lars, som är en verklig hyvens prick, dyker upp några timmar senare. Han grejar, skruvar och står i och det verkar som om värmen är på väg tillbaka. Några timmar senare är det förkylt igen. Allt avstannar, fryser och jag känner mej ytterst miserabel. det är kväll och inte mycket att göra.

Släpar in en madrass i det enda rum som har ett elelement. Somnar iförd två ylletröjor under tre täcken och en katt. Fight, Flight or Freeze är de klassiska mänskliga beteendena vid krissituationer och jag väljer det senare.

Nästa dag har kylan därute dämpats och Lars kommer tillbaka. Jag känner mig som ett barn som väntar på Tomten. Och här kommer han! Han går runt och hans grymtanden övergår efter en stund i visslande och nynnande. Det är ett gott tecken. Jag vet ingenting om rörmokeri och värmeväxlare men jag vet att en människa som trallar känner tillförsikt.

Vi dricker kaffe och äter pepparkakor. Värmen stiger långsamt på elementen och jag slutar att känna mig hopplös.
Snart är det Midsommar.