Det är kväll och jag har just läst/lyssnat färdigt på boken”Fiskarmännen” av den Nigerianske författaren Chigozie Obioma. En gripande berättelse om en familj och syskon som beslutar sig för att döda en galning.
Det är då det händer, just precis i den där känslan av att vara både tom och uppfylld, som man får när man läst en bra bok.
Telefonen dör. Min iPhone tackar för sig och hänger sig. Gustav kommer men han lyckas inte få igång telefonen. Den iPhone som är mitt främsta hjälpmedel som blind är död.
Det var först denna morgon, när jag satte mig i Jörgen Sundvalls bil, för att åka till studion i Sundsvall som allt med telefonen löste sig.
”Håll in Hem- och påknappen tio sekunder” föreslog Jörgen. Och, tjofaderittan, telefonen vaknade och det på rätt sida.
Det slår mig att mitt iphoneberoende liknar en knarkares sug efter Heroin.
Och programmet då? Jo, bra, med givande samtal om Självmord och Israel/Palestina. Vitalt.
För en ensamvarg som jag är det kul att ha arbetskamrater, Pether och Peter. Dessutom har jag en iPhone som fungerar plus att TullaMaja och jag ska äta lunch på Sundsvalls bästa salladsställe: BIM.