Morgonen är gles ute i gränden, skitväder, inga turister eller Julmarknadsbesökare, den har ännu inte tagit form, när Janne Eidvall plockar upp mig på Skomakargatan 11 för färd till Hagabergs Folkhögskola i Södertälje. Föreläser/samtalar under två pass för och med människor som är synskadade, på gränsen till blinda, och väl uppe i mogen, Pensionsålder.
Vad gör man med livet om man både är så gammal att man trillat ut ur arbetslivet och samtidigt börjar se riktigt illa? Det blir mycket om det existentiella, åldras ska vi alla, och om man dessutom knappt ser något blir det förstås en extra dimension. Alla har sitt och det enda man kan göra är så gott man kan.
Mötet är bra, alldeles på riktigt, och jag känner mig tillfreds i taxin på väg till min PT Sebastian på World Class Slussen, Hornsgatan 16. Tränar hårt en timme för att sedan skynda hem där en fotograf och hennes assistent ska plåta mina Bronsskulpturer. Går vilse i en skog av Julgranar och ylande motorsågar utanför G:a Stans T-bana och kommer fem minuter för sent.
Gina och Melissa väntar, fullproppade med lampstativ och kameror. De arbetar både lättsamt och seriöst. Jag älskar den där tonen. Bilderna ska jag använda för att marknadsföra mina skulpturer och dessutom gör de i ordning en liten tablå i fönstret ut mot gatan. Nu fattas bara en lampa, en miljövänlig som inte avger värme, och som kan vara på dygnet runt. Mitt fönster ska bli ett blickfång.
Äter middag på bananer och äpplen, lyssnar på boken ”Ett litet liv” och somnar.
Y-bussen norrut nästa dag, sitter ihopfälld som en gräshoppa och när jag kommer till Gnarp sträcker jag på kroppen i Kulturstjärnans gym.
Nu väntar jag på Sune som ska komma med den bock jag beställt. Inte en Julbock utan en sågbock.
Veden på logen är pannved och något för lång för köksspisen. Bågsåg köpte jag i Bergsjö tillsammans med Hans-Åke i förra veckan.
Men när kommer Sune med sågbocken?
Vankar av och an.
Det är som för 50 år sedan när det fanns ett nytt Beatlesalbum ute.
Idag går jag igång på sågbockar.
Äntligen kör han in på gården, lastar ur pickupen och bär in konstverket på logen. Skapelsen är specialdesignad för mina förutsättningar och behov.
Den första pinnen är tjurig.
”Asp” säger Sune ”Torr asp är som fan själv men ändå ger den inte mer energi.”
Jag provar med ett annat vedträ.
”Tryck inte på sågen” instruerar Sune ”Du slösar bara kraft så låt sågen arbeta själv när du för den fram och åter.”
Jag älskar den där typen av baskunskaper. Sune har ett långt liv som snickare bakom sig och jag är alltid beredd att lyssna på den som kan. Gustav kommer och plåtar.
Vedkorgen fylls. Jag har fått en sågbock och jag är lycklig.
Du må vara blind och förbi arbetslivet men jag vet unga seende som inte ens lever hälften av det kreativa liv du har. So, keep up the good work!