Det finns ingen som likt den Japanske författaren Haruki Murakami kan få mumsandet på ett äpple att låta som en fullständig sysselsättning. Mannen sitter i fönstersmygen och äter ett äpple och så är det inget mer med det.
Det får mig att komma ihåg begreppet ”Mindful eating” och jag tänker, hm, ett äpple vore gott.
Men sakta i backarna, nu ska jag inte bara oreflekterat slänga i mig ett äpple utan också vara medvetet närvarande under hela äppelätarprocessen.
Ett äpple ligger i min hand. Jag känner dess tyngd och närmast perfekta rundning. Ett naturens mästerverk.
Jag kontemplerar över hur och var äpplet vuxit. Det kan vara på andra sidan jordklotet för jag tror inte att det är ett ekologiskt Svenskt äpple. Man kan inte få allt.
Långsamt rullar jag frukten i handen. Det är verkligen ett fint äpple och jag imponeras av tanken på att något så fulländat kan bli till. Dröjer där en stund.
Det är då jag känner en liten klisterlapp och jag börjar frenetiskt skava bort märket med naglarna. Det går så där. Märket går i bitar och det blir ett fasligt pyssel att få bort resterna.
Hur sattes märket fast på detta äpple? Stannar upp, funderar och tänker att det är någon underbetald sate som satt dit det, en person vars huvudsakliga syssla är att klistra märken på frukt.
Denne någon är kanske ett av 16 barn, alla uppvuxna och boende i slummen, ett rostigt plåtskjul tätat med bitar av möglig Wellpapp. Klistermärkesfastsättaren har fått ett jobb, och det är att sätta fast små lappar på frukt.
Denne någon har urusla tänder och bristfälliga kläder, men, ett arbete.
Hur ser framtiden ut för denne någon? Förmodligen inget vidare, utbildning är inte att tänka på, det kostar pengar, och karriärmöjligheterna inom fruktmärkarbranschen är inte ljusa. På sin höjd kan man bli förman och gå runt för att driva på raderna av fruktmärkespåsättare.
Jag sköljer äpplet men lyckas inte bli av med tanken på den där personen. Sakta tar jag en tugga, fyller gapet med frukt, det är väldigt gott, men jag kan inte låta bli att fundera över hur det ska gå för den där människan som inte har någon annan uppgift här i livet än att klistra fast märken på frukt.
Slukar äpplet och går vidare.
Det ska fan vara mindful när världen ser ut som den gör.