Varför är det så avkopplande att lyssna på en berättelse där Jack Reacher, hjälten i Lee Childs ”Inget att förlora”, gör slarvsylta av sex ohyggliga busar på en bar i en skum småstad?
Kanske för att det är så mycket November där ute att man bara resignerar eller/och för att jag ändå, trots att jag är en mes, har en gnutta Testosteron.
Rufus går ut men vänder på tassen och kommer ylande in igen. Ja, gubben, du förstår, det kallas November och är en prövning för oss alla.
Lägger in några pinnar i vedspisen och när jag är färdig med Jack Reacher, när han löst alla problem, ska jag ta itu med Karlstad-Marias senaste tips. Enligt henne är det en absolut toppenbok som just nu går som smör: ”Ett litet liv” av Hanya Yanagihara.