Julmarknaden på Stortorget, Gamla Stan, är redan i full gång, Det är så trångt i gränderna att Sture Collin, skulptör från Ljusdal, parkerat vid Börshuset och själv kommer och möter mig på Skomakargatan, lotsar mig genom trängseln och strax är vi på väg till Tensta.
Under ett parkeringshus har Adrian, från Rumänien, sin gjuteriverkstad. Där inne råder ett veritabelt kaos, en ordning som passar Adrian och han är en jävel på att gjuta.
Han lägger min senaste bronsskapelse, ett fågelbad, i mitt knä och jag blir alldeles varm i magen. Vi sitter och pratar, Adrian har en spännande historia, medan Sture letar en arm tillhörande en apa. Adrians assistent, också Rumän, letar i bråten och hittar till slut sparken, den som håller ett äpple i handen. Sture brummar nöjt.
På kvällen kommer Susanne och plockar upp mig, vi går längs Tyska Brinken, tar till vänster vid Själagårdsgatan, höger på Köpmangatan och strax nedanför S:t Göran och Draken ligger restaurang ”Österlånggatan 17”.
Susanne, som är en av mina äldsta och bästa vänner, har gått och blivit ”Stilikon” i mogen ålder, tycker att min med mockamuddar och armbågsskydd uppiffade Tweedkavaj är jättesnygg. Vi bänkar oss en trappa upp och maten är toppengod.
Susanne vill ha en Tonfiskburgare och den ska vara genomstekt.
”Men köket tycker annorlunda” försöker servitrisen.
”Allvarligt” säger Susanne ”Jag struntar i vad köket anser i denna fråga.”
Oxcarpaccio med äggula och löjrom, Cannelloni med Karl Johansvamp och till slut en kula hemgjord vaniljglass samt en Cappuccino.
Vi har så mycket att prata om, högt och lågt, och några timmar senare släntrar vi längs ned folktomma Köpmangatan. Susanne beskriver butikerna och deras fönster.
Allt har stillnat in i en dunkel och tyst Novemberkväll.