Men vad tusan. Har just vant mig vid kylan, -15 och en värld möblerad med luriga snöplogskanter när de, Stefan Hansson, säger att det ska börja regna vilken dag som helst.
Går runt byn, försöker tyda snöformationerna vilket går i stort sett bra.
Tror jag gått åt fel håll, mot Mellanfjärden/Hårte, när jag hör Henrys får bräka till vänster i ljudbilden. Då vet jag precis var jag är och gårdshundarna, vars ständiga skällande stundom går mig på nerverna, är, om man tänker positivt, ljudfyrar som, de har olika tonfall, målar upp landskapet med väderstreck och allt.
Av någon anledning kommer jag att tänka på ”Ring P1”.
Samtiden är som ett outgrundligt snölandskap, vad ska man tro/vem kan man lita på, och rösterna som säger alla de där sakerna, visar, på gott och ont, hur världen ser ut.
Hoppas vi får något gott från Hagabagaren till morgondagens sändning, men, fikabrödet är det minsta bekymret.
Så länge hundarna skäller är det lugnt.