Löven prasslar som snäckskal runt fötterna, vinden är frisk men solen smeker kinderna. Trippar mellan vattenpölarna som en balettdansör på Vodka. Fyller lungorna med höstluft.
Ringer Sune. Han är vid Lingarö och kastar efter gädda. Två har han dragit upp, båda på runt kilot, men släppt tillbaka dem i havet.
Går vilse. Klarar inte att prata i telefon och finna min väg samtidigt. Säger Hejdå till Sune.
Då ringer Ola från Hänt-extra och vill att jag ska vara med i en panel.
”Men jag är ju bara en b-kändis” försöker jag.
”Säg inte det 8 av 10 vet vem du är (Herregud jag vet ju inte ens själv vem jag är).” Han ska maila frågorna och sedan kommer vi in på ämnet vråltråkiga kändisar. Det vimlar av dem. För att inte förnedra någon ska jag här inte referera till vilka som kvalificerar sig till Tråkiga Kändistoppen.
Sedan går jag vilse igen. En bildörr öppnas.
”Hej, hör du vem det är?””
Jag hatar den frågan. Det är som att min blindhet ger folk rätt att leka gissalekar med mig. De kan berätta vilka de själva är och då är jag beredd att snacka.
Går vilse igen. Precis vid ingången till vårt hus. Jag vet att jag är nära, nära skjuter ingen osv, men det hjälper mig inte. Stoppar en bil. Det är Leif Lindell och han leder mig muntert trallande in på gården
Rufus väntar vid dörren.