ONT OCH GOTT

Det finns inget ont som inte har något gott med sig. Eller var det tvärtom?

I kassan på ICA Starks i Harmånger kommer jag i samspråk med Palle. Han är en god människa, det finns helt enkelt inget ont i den killen och om jag höll på att drunkna är det hans hand jag skulle fatta.

På parkeringen, just som man passerat den numera obligatoriska tiggaren, klipp dig och skaffa ett jobb, kommer Hans-Åke lufsande. Han är också en sådan där genomgod person. Ingen mes men snäll. Åker hem å fortsätter att lyssna på  en ljudbok, ”Ghostman”. Den är mycket spännande. Den  handlar om vidriga brottslingar fullproppade med onda avsikter. Personer som utan att blinka blåser skallen av personal som hanterar  värdetransporter.

Uppriktigt förstår jag mig inte på mig själv. Människor med moral och känsla för vad som är rätt och fel är något jag värdesätter. Men när det kommer till underhållning fängslas jag av ruttna människor. Måste tala med en psykolog om detta.

Det finns grannar, ja t.o.m. hela familjer som lever på att avsky varandra. Deras livsluft består av förhoppningar om att det ska gå åt helvete med den de inte gillar.

Som synskadad, ja vi säger väl blind eftersom det är det jag är, står jag i beroende till min omgivning. Min mellan tummen och pekfingretanalys säger att 98% av alla människor är helt ok, 50% är riktigt välvilliga, hjälpsamma och på alla sätt schyssta. 2% är tvättäkta skithögar. Det är de som aldrig hjälper en medmänniska eller som står och pinkar på Y-bussens toalett, trots att de inte skulle pricka även om bussen stod stilla.

Häromdagen, jag promenerar någon mil varje dag, kom jag ordentligt vilse. Gick hit, gick dit, avläste dikeskanterna med käppen men det var förkylt. Till slut slog jag en signal  till en granne, en livlina, och bad henne speja ned längs vägen. Strax ringde Jesper, oroad sedan han hört att jag kommit på villovägar varpå Tony, som bor högt upp mot skogskanten, pep till i min mobil och, han såg mig klart  och tydligt, berättade var jag befann mig. Samtidigt kom Anna-Lena med bilen, plockade upp mig och körde mig hem. Snacka om grannsamverkan. Hellre omsorg än att bli nedmejad av ett automatvapen. Världen är god, trots allt.