Efter en ”Ring P1”-sändning, då jag åt äpplen under de bandade inslagen, och som präglades av frågorna om det är OK med religiösa Friskolor och om huruvida Sverigedemokraterna, med sin människosyn, ska få komma in i de beslutsfattande finrummen, körde TullaMaja ned mig till 329:ans buss.
Det var två hjul i kurvorna och skrikande däck men jag klev ombord just som dörrarna skulle stängas.
Pluggade in Spotify och en musiklista med rockig country varpå dubbeldäckaren stannade bussen utanför Brandstationen i Jättendal.
”Tack för skjutsen” sa jag till föraren.
”Tack för Ljudbokrecensionen” replikerade han.
Under färden, det hörde inte jag, gick en av mina Ljudboksinslag på P4 Västernorrland.
”Vilken bok var det?”
”Övergången av Michael Connelly.”
”Skitbra.”
”Ja, han skriver jävligt bra.”
Alltså, där satt det ännu en ljudboksälskare bakom bussratten.
När jag passerat Gammelvägen/G:a Riks 13 och svängt in på Åvägen stannar Stik ”Skåningen” Nilsson. Han har sin Gertrud i baksätet och en kompis bredvid sig.
Jag påminner honom att senast jag träffade honom, det var när Maria och jag gick förbi Martjärn, mumlade han om att han letade blåbär. Maria skrattade efteråt och sa att man inte behövde vara Sherlock Holmes för att begripa att det var hjortron, en myr låg alldeles intill, och att det där med blåbär bara var snack eftersom det var hjortron han var på jakt efter. Skogen kryllar av blåbär med det är hjortron som är skogens guld.
”Ja ja, så kan det nog vara.” Stig skrattar aningen generat åt denna händelse.