I förrgår, det var ”The Swinging Blue Jeans” som spelade på ”Kulturstjärnan” i Gnarp, och jösses vad bra det var, tog C mig åt sidan och ville att jag skulle lyssna på ett par grejor som hon filmat med sin telefon. Jag satt med en hembakad Svartvinbärskaka, en kopp kaffe och väntade på att konserten skulle börja.
I början, det var flera år sedan då jag lärde känna C, berättade hon att hennes bild av mig var uppnäst kultursnobb. En sådan där som man inte kan föra ett vanligt samtal med utan att komma med pretentiösa tankar kring den eller den boken.
Nu har vi ett väldigt avspänt förhållande, och, Kultur – vad fan är det?
När jag sitter och knådar vax som till slut ska bli en bronsskulptur är det kanske en kulturyttring på sitt lilla vis. Jag tänker inte: Ja här sitter jag och håller på med Kultur. Det är bara något som kommer inifrån, jag måste skapa.
Likadant är det med C. Hon älskar att göra saker, små tablåer eller monologer om man så vill med sin telefon, det är hennes spontana kulturyttring och därför är det med stolthet jag här presenterar hennes filmklipp ”Den sista Hippien i Gnarp”.
Du ser lite drogad ut