När jag vänt någonstans nära Kustvägen och påbörjar promenaden åter mot Jättendal har jag havet i ryggen. Vinden som kommer där ifrån värms efter hand upp av skogen, silas genom gran och björk, mättas med våt mossa och så småningom en nyslagen åker.
Då, när jag närmar mig bebyggelsen, kan det hända att det från ett hus kommer en doftslinga av Oxjärpar, köttfärskluttar som badar i en dimhöljd brunsås. Kalla mig snobb men jag går inte igång på brunsås.
Ett äpple ur ryggsäcken får stilla hungern men när jag är tillbaka, som denna dag, i Stockholm går jag raka vägen, nåja jag går bakvägen ett par kvarter för att slippa krocka med gatuserveringar, till restaurang ”Formosa” vid Kornhamns torg och beställer en Nasi Goreng.
Det är en Asiatisk pyttipanna på ris, bläckfisk, kräftstjärtar, något köttaktigt, cashewnötter, några räkchips och toppat med ett stekt ägg. Rätten kommer illhet, ångar av Ingefära och äts bäst, nej skyfflas in, när den kommer direkt från köket.
Brunsås, nejtack, inte idag.