X-tåget, som TullaMaja skjutsar ned mig till, mellan Sundsvall och Gävle är kallt som ett ambulerande och rätt snuskigt kylskåp, det måste vara något knas med AC:n, barn vrålar men tre olika damer smyger upp bredvid mig och säger att senaste ”Ring P1”-veckan varit riktigt bra. Det värmer.
En annan hjälpsam kvinna visar mig i Gävle till Stockholmståget och jag erbjuder mig att bära hennes väska i trapporna. Jag ser inget vidare men är stark. Väskan är väldigt tung. Hon måste medföra sin samling värdefulla mineraler, sitt bibliotek eller något annat i den vägen men då jag är man visar jag inte en sekund att jag håller på att spricka. Väskan är som livet, det är bara att hugga i och kvinnan är snäll.
Greven kommer och möter på Stockholms Central och han ska just gå med mig hem då Felix dyker upp. Han är på väg hem från sitt jobb. Stockholm är inte precis New York utan mer än småstad.
Senare på kvällen berättar Greven att hans kompisar, två bröder, fått varsin t-shirt av sin Ryska mormor. Den ena har en bild på Putin, självgott leende, ridande på en framstormande björn medan den andra bär ett idolporträtt av Putin iförd pilotbrillor, marin militärhuvudbonad och Kalasjnikov på ryggen.
När jag var i Moskva -91 sålde man t-shirts med bilder på Hamburgare som hette saker som Mac Lenin. De var ironiska och skämtade med övergången från Kommunism till Kapitalism.
Befarar att Putintröjorna inte rymmer någon ironi men överväger att be Urbans Ryska sambo att ordna en Putinförhärligande t-shirt. Det är min postpubertala och omogna sida som får det att kittla.
Lördag och Triathlon pågår. Helikoptrar i luften och lite folk i gränderna då allt är avspärrat. Vi tar T-banan till Björkhagen och inspirerad av Putinidealiserande t-shirts ber jag H ta en bild när jag tränar i ett Barna Hedenhösliknande utegym.