Solen står redan högt på himlen, sommaren doftar fullt utvuxen när jag står på byvägen och väntar på Jörgen. Dikesörterna i dikeskanten når mig högt upp på benen.
När jag kommer till Sveriges Radio i Sundsvall är stämningen i studion dämpad. Vad ska vi prata om idag? Bullarna från Hagabagaren är i vilket fall ljuvliga men det kan man inte göra radioprogram om.
Då ringer en man och undrar varför Naturprogram i TV alltid badar i musik. Han menar att det inte hörs något annat än själva livet i skogen när man är där och att det är det som är så skönt.
Tekniker Peter lägger upp en försiktig småfågel i bakgrunden och uppringaren och jag börjar spekulera i vad det kan vara för slags pippi?
Alla är välkomna i ”Ring P1”, även småfåglar.
Sedan ringer kvinnan som en gång kom från Polen till Sverige och på den tiden var rädd för muslimer. Nu menar hon att alla i grunden är rätt lika och hennes tankar blir en sång om tolerans och likaberättigande.
En synskadad man ringer och säger att han gärna skulle vilja ha en invandrad person som assistent. Han skulle få hjälp medan han själv lärde ut Svenska språket och konsten att baka bullar.
Lite senare ringer Omar och menar att han gärna kommer hem gratis och hjälper han med synsvårigheter.
Hela sändningen måste ha känts jobbig för de som är främlingsfientliga men ibland måste det få göra ont.