Stöter ihop med Sigge K. i hörnet Kåkbrinken/Prästgatan, vi hade barn på samma dagis, var det för tusen år sedan?, och nu berättar han, pensionär som han är, att han har en kotte på 5 år.
”Nu har man Konsumkassen i ena handen och sonen i den andra igen” skrattar han.
Jag ler, aningen tillkämpat, men inombords ryser jag. Hur många gånger i ett liv kan man släpa på matkassar och småttingar?, jag har haft tre sådana perioder, Men han verkar lycklig och det är huvudsaken.
Nästa gubbe på tur är Urban. Vi ses nära Taubestatyn vid Järntorget, precis som vanligt, men när vi kommer ned till Skeppsbron är kön till Djurgårdsfärjan avskräckande lång.
”Vi skiter i färjan” säger Urban och medan vi går mot Strömbron och Kungsan beskriver han himlen.
”Cumulusmoln” slår han fast och jag förstår. Ser himlen framför mig och allt som finns där under, staden med sitt hank och stör, förefaller så tillfälligt, ja nästan onödigt.
Då ringer Sture Collin från Ljusdal, han som är skulptör och gjuter mina bronsgrejor, och berättar att han just gjutit mitt senaste Fågelbad och att det gick bra.
”Verkar bli fint” säger Sture nöjt. ”Nu återstår bara ciseleringen och patinering, du kan få den nästa vecka”.
Jag blir så glad att jag får sockerdricka i magen och molnen på himlen, och Urban, gläds med mig.
Det hoppas jag att du visar här sen:-), har någon sorts kärlek till fågelbad, de är fina bara av att finnas med eller utan vatten:-). Spännande att se, önskar dig en fin helg!