Salen är fullsatt, SÄPO-personal håller örnkoll och stämningen är förväntansfull, nästan lite högtidlig.
Jag håller Felix under armen för att styra mot området framför scenen när en kvinna sluter mig i sin famn. Hon doftar gott.
”Är det Britt-Marie?” undrar jag i hennes öra. Det var ju Britt-Marie Matsson från Göteborg, en av Sveriges vassaste och mest erfarna journalister, som fick Publicistklubbens stiligaste pris.
”Nej hör du, jag heter Margot, och, vill du inte krama mig?”
”Jo för sjutton, det är klart jag vill.”
Vi står och nojsar en stund och har det trivsamt i största allmänhet.
Felix tar bilder, säkerhetsvakter, UD-sekreterare och assistenter håller sig undan och bakom står Björn Häger, PK:s ordförande, enligt ett vittne röd som en tomat i ansiktet, och gastar.
”Skamlöst!”
Förmodligen är han bara avundsjuk men det är sådant som vi tilldragande silverrävar får dras med hela tiden.
Två Turkiska journalister får också ett fint pris. Det var de som avslöjade att Turkiets regim sålde vapen till den syriske diktatorn och blev kallade förrädare och hamnade i fängelse. Lyckligtvis är de fria och de talar med värme och kraft om Pressfrihet.
Debatten om yttrandefrihet, att EU ser mellan fingrarna på Turkiets mindre smickrande beteenden, att det fria ordet nästan inte existerar längre och oberoende rapportering knappt finns , det är den som Margot deltar i, löser inga svåra knutar men vi fick lära oss att en sådan sak som bistånd inte kan villkoras. Eritrea, som har den sämsta pressfriheten i den kända världen, får, var det 2 miljarder, av Sverige men det köper inte David Isaacs frihet.
När vi strosar hemåt längs Drottninggatan funderar Felix:
”Ja nu har jag hand hälsat på både David Cameron och Sveriges Utrikesminister.”
Sant. Men det var jag som fick en kram av Margot fast det ska inte göra mig mjäkig om hon kommer upp i ”Ring P1″. Det är härligt med kramar men de tystar inte det fria ordet.
[fbvideo link=”https://www.facebook.com/Publicistklubben/videos/10153480856127601/” width=”600″ height=”450″ onlyvideo=”1″]
Om det är den Margot som jag tror så kanske hon kan fixa en lägenhet till våra ungdomar. Helst i en radie av 200 meter från Stureplan. Hon har ju kontakterna. Trots all vänskapsdunkande så gillar jag Kvinnan.
Hej, Täppas. Roligt att du skriver om debatten. Trevligt att du var där och det var en kul berättelse du inledde med om Margot. Och möjligen skulle jag kunna vara avundsjuk för att du fick kramas med utrikesministern. Jag stod bredvid och tyckte ert möte såg fint ut. Kanske är det på skoj du skriver det där med att jag skulle tycka det var ”skamlöst” och var röd som en tomat i ansiktet. För att ingen som läser din blogg ska missförstå något vill jag gärna klargöra att det tomatröda är ett mer eller mindre permanent tillstånd (iaf i pannan och vid tinningarna) och att jag inte tyckte att ditt möte med Margot Wallström var det minsta skamlöst. Möjligen blandade du ihop det med ett samtal jag hade med Stig Fredriksson, som stod bredvid, om hur man skulle översätta Can Dündars beskrivning av EU:s flyktingavtal med Turkiet, som Dündar kallade ”shameless”.
Tror vi kom fram till att ”skamligt” var bäst översättning.
Vänligen,
Björn Häger
Ps. Det är EU som ger 2 miljarder i bistånd till Eritrea (200 miljoner euro), den närmaste femårsperioden. Sveriges bistånd är relativt litet. I EU:s förhandlingar kring detta nämndes inte Dawit Isaak, EU:s enda samvetsfånge, vilket påpekades med skärpa av Jonathan Lundquist från Reportrar Utan Gränser i debatten. Margot Wallström sa något om att bistånd inte ska villkoras på det viset, om jag minns rätt. På den punkten finns det nog många som har en annan åsikt.
Hej Björn!
Beklagar att du fick agera moralpolis när förhållandet var ett helt annat. Själv har jag fortfarande den utskällning jag fick av Göran Rosenberg för en massa år sedan när jag hade stått och ”Gullpratat” med den dåvarande Centerledaren (det var inte hon med EON-miljarderna): En journalist fraterniserar ALDRIG med politiker.
Men Margot jag jag träffats många gånger genom åren och kommer inte att särbehandla henne i en debatt. Vare sig vapenskrammel eller kramar ska tysta yttrandefriheten.
Tomat. Själv ser jag ut som en gråsten på smådåligt humör.
Med vänliga hälsningar
Täppas
Så vänligt, , tillrättalagt och ”mysigt då”! Inget som skaver, irriterar eller f.ö. ”suger”. Trots, att en , misstänker/anar, att Margot jobbar hårt på sitt eftermäle som supernån´ting, vad gäller jordklotets väl och ve, Och du, Täppas är ju med – gulligull och aldrig ifrågasätta? För mig – deprimerande.