Björn får ett hett tips på en lämplig restaurang, Det doftar ljuvligt, fritösen är färsk och det vimlar av grönsaker.
Gubbar röker vattenpipa, unga flickor sitter och pratar. Ett sällskap som firar någon familjehögtid kommer in med alla från babyn till mormoderns. Det är som överallt i Amsterdam, en så mångkulturell stadsbild att den borde ge främlingsfientliga dåliga nerver.
När vi beställt maten frågar servitrisen vad vi vill dricka och Björn ber om en stor öl.
”I´m sorry, we don´t serve alkohol.”
Björn ger ifrån sig en avgrundsdjup suck men sitter snällt kvar. Maten är fantastisk och förhållandevis hyfsat billig.
Lite senare, det är sista dagen i Amsterdam och Björn beskriver människor som går förbi. Det är som att bläddra i jordens alla serietidningar. Här finns alla typer. Från packade turister som vinglar fram i trånga linnen och tatueringar, rakade jättebiffar med slug blick och alla fullständigt vanliga ovanliga.
”Den där du med socker på.”
Björn får servitrisen att slå sig ned bredvid mig. Det gör hon så gärna och jag får en känsla av att hon har en sidoaktivitet som hon kör vid sidan av sitt serverande. Vad det än är vill jag inte tränga in i, jag tror på varaktiga förhållanden med IKEA-familykonton, och jag längtar hem.
Flyger hem i gryningen, det är svalare i Stockholm och Gamla Stan är full av s.k. Schlagerbögar