”Vad fan ska vi göra i Keukenhov, jag menar, jag hatar blommor och du är blind!” Björn slår ut med händerna, och visst, jag fattar, det var bara en idé och dessutom är jag pragmatisk.
Vi beslutar oss för att besöka Van Goghmuséet. Det blir som en generalrepetition inför morgondagens resa till Boschutsällningen i en annan stad.
Vad hände igår kväll? Vi gick för att dricka en kopp kaffe och det stod Coffeeshop på skylten. Därinne var det tät dimma och folk satt som stenstoder, enligt Björn, tittade tomt framför sig och vaggade omärkligt till reggaemusik.
Sedan hamnade vi, några kanaler där ifrån, på en ljuvlig liten Vietnamesisk sylta,inget tjafs, bara så vällagat, åt gott och billigt och spårvagnen hem var som en scen ur ”Easy Rider”. Inget särskilt, bara knäppt. Nu, denna morgon tar vi spårvagn 7 till stationen ovanför Leidseplein, trånga gator och horder av cyklister varav ungefär 0,1 procent bär cykelhjälm, och strax är vi i en byggnad som enligt uppgift, Björn igen, ser ut som en bunker för en paranoid diktator. Betong och grått.
Det är lugnt trots att huset är fullt av folk. Det är som om besökarna faller i vördnad inför Van Goghs verk. Här finns bilder målade av en knasig fattiglapp och nu är det värden för miljarder.
Vakterna, små illvilliga typer, jagar oss när Björn lyfter kameran. Det var då själva fan vad det är fotoförbjud.
Jag distraherar dem genom att spela förståndshandikappad och Björn får några bilder.
Ikväll blir det middag på en liten pråm strax intill hotellet. Tidigt i säng. Imorgon väntar Hieronymus Bosch.
Snygg bild på dig med tavlan i bakgrunden. Han lyckades bra Björn, trots fotoförbud!
Ulla