”Vart är ni på väg?” Undrar en vakt i paraduniform vid kravallstaketet som satts upp på Slottsbacken och runt Slottet.
”Hem” säger vi ”vi bor däruppe.”
”Ni får ta en omväg idag” säger vakten vänligt.
H och jag har promenerat runt Skepps- och Kastellholmen, är på väg hem i den blåst som får de Rojalistiska fanorna att stå som stärkta lakan.
Vi går en extrasväng och så är det inget mer med det. Det är ändå mest positiva sidor med att bo i Gamla Stan, på måndag avreser jag och Rufus f.ö. Till Hälsingland och det är inte varje dag Kungen fyller 70.
En gång för mycket länge sedan, det var som i ett annat liv, kom jag en natt ordentligt berusad upp för Slottsbacken, skulle just ta till vänster mot Stortorget när något gick fel i hjärnan, jag snubblade in på Borggården och omedelbart infångades av Högvakten. Det var två stycken, båda med k-pist, en yngre, en äldre, båda kände igen mig och över mitt huvud hörde jag dem konferera om jag borde sättas i finkan eller ej. Den äldre var för detta medan den yngre var mer liberal.
Det slutade med att de följde mig, en på var sida, med smällande klackar, ända fram till min egen port. Jag lyfte på hatten och slank in genom dörren.
Idag är allt på ett annat sätt. Jag rumlar inte i city på nätterna och kommer hem på snusen.
Idag lägger jag mig nykter på sängen, hör helikoptrarna endast svagt där ute, Rufus hoppar upp och lägger sig till rätta på bröstet medan jag kopplar in Storytel och ljudboken ”How to be good” av Nick Hornby. Den handlar om en gnällig krönikör, typ Bengt Olsson i DN, som plötsligt blir snäll. Hans fru, som är Allmändoktor, får storögd bevittna hur maken samlar alla grannarna längs gatan och ber dem ta emot ett ensamkommande flyktingbarn.
Det går så där för det ska fan gå och bli snäll.
Ikväll blir det brasa på Riddarholmen, och Gode gud, låt inte Greven hamna i dåligheter. bli gripen av Högvakten t.ex.