Med en tågresa byter jag vinden över Riddarfjärden mot den som drar över Jättendal, Hälsingland.
Blåsten är ungefär densamma men inte ljudet och lukterna. T-banans rasslande och motorledens oväsen, den som skär i Riddarholmen som en slö kniv, blir till, i stort sett, tystnad.
Men hur grönt är grönt? Tar en bild på, tror jag, gräsmattan, lägger ut på blindfotografens Instagramkonto och ställer just den frågan. Det tar inte många sekunder innan jag får besked via kommentarer.
Det är då telefonen laddar ur och var är laddaren? Förmodligen kvar på tåget. Pratar med H som säger till Greven. Han lägger ut en fråga på Jättendalssidan på Nätet.
En stund senare kommer Oskar Vallin, hans mamma, Marie Barton, har skjutsat honom, och lånar mig en iphoneladdare.
Strax är jag uppkopplad på våren igen och kan somna som en klickbar 65-åring.