Det var i Göteborg i fredags, som jag träffade Eva, blind sedan födseln, och arbetar på Myndigheten för tillgängliga medier, som jag frågade:
”Är du bra på att vara blind?”
”Vilken bra fråga! Det borde vi skriva en bok om eller varför inte föreläsa i ämnet.”
Hon, som uppenbarligen är väldigt bra på att vara blind, hon låter aldrig sin fysiska belägenhet ta över allt i hennes liv, berättar att hennes intryck är att människor, för låt säga 40 år sedan, lärde sig bättre att vara självständiga, oberoende och mer rustade att delta i det allmänna livet. Färre blinda rör sig ute och visst är det bra med Färdtjänst men det är trist att det hämmar rörlighet.
Några dagar senare, sagt och gjort, sitter vi på Formosa vid Kornhamnstorg i Stockholm i eftermiddagslugnet och skissar på ett gemensamt projekt. Det förefaller mycket lovande.
På förmiddagen fika på Dieselverkstaden i Sickla med en annan stark och självständig kvinna: Yasmin, som jag blev vän med vid inspelningen av podradioprogrammet ”Timglasetpod”.
Solen svämmar in genom de jättelika fönstren, det är en gammal uppfiffad industrilokal med väldig takhöjd och det är gott om plats för hennes rullstol. Yasmin, begränsad av att hon som 15-åring dök på en klippa, bröt ryggraden och är förlamad, är gränslöst öppen och inte det minsta bitter. Livet är som det är och det enda man kan göra är att försöka så gott man kan och det utifrån de förutsättningar man har. Hon är varm som en nybakad sockerkaka och vi pratar på om ditten såväl som om datten.
Efteråt kör hon mig hem i sin specialutrustade Chrysler Voyager. Blinkers för att markera svängar höger/vänster sköter hon t.ex. med knappar i nackstödet.
[audio:http://www.timglasetpod.se/wp-content/uploads/2016/03/Timglaset-33-Tappas.mp3|titles=”TÄPPAS – DEN KONTROVERSIELLA RÖSTEN”]