Vilket var veckans starkaste ögonblick?
Stora Ljudbokspriset på Nalen i måndags? Det var trivsamt, kul att träffa Björn men utan överraskningar.
Promenaden med A-C i tisdags runt Söder var behaglig och saknade hotfulla inslag. Vi passerade helskinnade Sveriges Råntätaste fläck, en yta stor som en sommarstugetomt belägen framför Korvmojen vid Björns Trädgård och tvärs över Götgatan, den Hipsterfrekventerade Medborgarplatsen.
Det mest anmärkningsvärda under den vandringen var lukten av Sjukhus/Skolmatsfisk när vi i lunchtid gjorde paus för att slå en båge inne i Ersta Sjukhus. Kan människor bli friska bland sådana lukter, vad säger aromaterapeuten.
Torsdag och då brallade det till ordentligt. Urban och jag satt på en smal brygga invid Djurgårdsfärjans anlöpsplats vid Gröna Lund sedan vi gått runt Djurgården i rask takt. Urban tände en Röd Marlboro och drog ett Lars Ahlincitat rörande Guds Existens, då jag fumlade med käppen. Den gled ur min hand, ned på bryggan och som i ultrarapid tackade den för sig, pekade Up Yours åt mig och försvann ned på flera meters djup.
Fan också. Det var en fin käpp, en Tysk kvalitetskäpp med Körsbärsträskaft som tagit mig genom Albanien, London, Indien, Italien och förstås Sverige.
Medan jag ringer ett akutsamtal till Syncentralen tar Urban av sig sin fotsida läderrock, kavlar upp armarna och lokaliserar en fenomenalt lång båtshake. Under säsong och nattetid används detta redskap för att fiska upp fyllon och yra i mössan irrar ut från Tivolit.
Påhejad av några som sitter och gonar sig i Marssolen på ett båtdäck börjar han ett seriöst räddningsarbete.
Ungefär samtidigt som en rar sekreterare på SC lovar att skicka mig en ny käpp hörs en spontan applåd och hurrarop. Urban har fått upp käppen.
Jag smeker den ömt medan han stolt tänder en ny cigarett. Det smakar alltid gott med ett bloss sedan man fiskat upp en tysk kvalitetskäpp som man brukar säga.
Söndag och efter ett tips från Christer på Västerlånggatan och något jag läst någonstans får jag med mig H för att söka efter ”18 smaker”, ett glasställe på Hornsgatan 64, strax innan Folkoperan. Till slut finner hon och utbrister något uppskattande när de redan på skylten mot gatan skriver att det enbart handlar om riktiga ekologiska råvaror. Dessutom har de frasvåfflor. Dra på trissor!
En vänligt tafflig kille skopar upp glass, Hallon, Pistage, Mörk Choklad och Pecan, och gräddar våfflor men hellre det än en trist och fisförnäm mallgroda som serverar mediokert blaj. Jisses vilket gott kaffe! Inte är det dyrt heller, verkligen inte och stället hamnar genast i tätposition över riktigt bra och väl besöksvärda glasställen.
Läst/lyssnat två två jättebra Ljudböcker. båda är deckare av Norska Jørn Lier Horst: ”Jakthundarna” och ”Grottmannen”. Polisen William Listing har inte alkoholproblem, eller är socialt dysfunktionell, eller har någon bokstavskombination, bara det, och hans dotter Journalisten Line jobbar på så gott hon kan. Genom båda berättelserna drar en magnetisk underström som gör att jag blir helt nitad.