Det är knökfullt när systrarna Ullmark och jag klämmer in oss på 13:e raden i Jättendals Godtemplarlokal. Förväntansfullt sus i luften.
Babben börjar om en stund. Härom morgonen satt hon i en Morgonsoffa och visade med prickar på en karta några av alla de små ställen hon under en två års lång turné ska besöka.
Och, där kommer hon, här i Jättendal. Det är ju inte som när Snoddas var ute på sitt segertåg när han just slagit igenom hos Lennart Hyland, men i alla fall.
Publiken älskar Babben och hon gör så gott hon kan för att älska tillbaka men det är som om hon inte har tid att vänta in att ett skämt som förberetts ska, under en paus, blomma ut i åhörarnas inre för att hon när tiden är mogen, timing brukade vara hennes mästarmärke, slå in poängen som en sjutumsspik.
Nu går det undan, hon staplar lustigheterna på varandra, lite åldersnoja, kroppen naturligtvis, spritskämt, relationer och absolut inget om politik. Hellre då hur det känns när en kola kladdar runt i munnen. Det är en sak som alla väl känner till. Hon hittar gemensamma referenspunkter bortanför det kontroversiella, och, det är bara ganska kul.
Efter showen tar hon sig snabbt från scenen till bordet med souvenirprodukter ute i entrén.
Babben kämpar på.